Blixtrande resultat!

Japp, igår var man i gbg (därav ordvitsen) och lärde sig lite mer om Nikons trådlösa blixtsystem. Riktigt smidigt skulle jag vilja påstå. Får se om man har lite mer nytta av blixtarna nu när man kan mer.
-
DSC_10311

Det går (inte) bra nu!

Usch och fy fan skulle man kunna säga för att uttrycka sig lindrigt...
-
Det mesta har gått emot mig denna veckan. Men det absolut värsta var nog i morse när man skulle leta upp en bild. När jag öppnar bildmappen ser jag att den är "tom". Det enda som finns är massa knepiga filer med kryptiska tecken. Inte en enda bild! Har lyckats få tag i ett program som sägs ska kunna rädda filer. Får verkligen hoppas att det funkar! Annars sitter jag där utan bilder. Bilder från 2004 och framåt kan vara puts väck! Jag bryter snart ihop!

Vila i frid!

Igår hände det. Det man varit rädd för en längre tid... Farmor gick bort...
-
Det var en hemsk upplevelse! Men samtidigt skönt att veta att hon inte behöver ha ont längre. Vi var alla eniga om att det inte råder några som helst tvivel vart hon kommer. Hon har aldrig gjort något ont i hela sitt liv. Sedan sa far något som stämde så otroligt väl. Farmor hade en egenskap som är få förunnade. Hon kunde verkligen konsten att förvandla vardag till fest!
-
Nåja, hon blev 85 år gammal och har levt ett väldigt rikt liv! Hon har verkligen förtjänat diplomet "Världens bästa farmor"!
-
Vila i frid! Nu får du träffa farfar igen!

"Världen är elak"...

De senaste dagarna har verkligen varit berg och dalbana. Farmor har åkt in på sjukhus. Var riktigt dålig men blev bättre och bättre. I lördags såg det riktigt ljust ut och man mådde toppen. Så jag drog på inflyttningsfest framåt kvällen och allt kändes tip top.
-
I söndags däremot var hon lite tröttare och hade lite ont. Men jag tänkte att det är säkert bara återhämtning. Vi pratade lite under den lilla stunden hon var vaken. I måndags satt jag vid hennes säng i 2 timmar, hon vaknade till och såg på mig. Sedan somnade hon igen. Igår hann jag inte hälsa på tyvärr. Idag när jag kommer dit får jag reda på att hon inte kommer kunna bli bättre utan att behandlingen avbryts. Det är hemskt att behöva tänka tanken. Men farmor kommer förmodligen inte vara med oss länge till. Det lutar åt dagar...
-
Hur bearbetar man då detta? Jag sitter och tänker på alla underbara minnen från när man var liten. När man var med farmor ute i trädgården. Hjälpte till att vattna blommorna och rensa ogräs, sen visste man att när man var klar skulle vi gå och spela fotboll. När det var tråkigt väder stod vi i köket och gjorde saft och bakade bullar.
-
Jag minns så väl när hon hade sin stroke. Tappade talförmågan och fick en liten apparat som hon kunde skriva på så talade den åt henne. Det var egentligen bara jag och lillasyster som gillade den. Farmor tyckte att den var krånglig och farfar blev tokig på rösten. Vad gör min farmor då? Ger hon upp? Nej! Hon ger sig f-n på att lära sig prata igen. Det finns många andra som skulle "ge upp" men farmor var alltid stark!
-
Vad som än händer, när det än händer, så kommer jag alltid minnas min farmor som en vis, snäll, kärleksfull, envis och stark kvinna!
-
Även om jag säkerligen kommer minnas hur hon ligger i sjukhussängen, fylld med morfin och jämrar sig i sömnen. Så kommer mina finaste och starkaste minnen vara från hennes glansdagar! Det är inte utan anledning hon fick ett diplom av mig och lillasyster. "Världens bästa farmor". Det har hon verkligen varit. Tänk vad mycket man har lärt sig av denna kvinna! Om det inte sker ett mirakel lär man dessvärre inte lära sig mycket mer av henne. Hemska tanke...
-
Därför säger jag som Andreas Grega... Världen är elak!
-
P.S Om ni undrar över bindestrecken är det för att blogg.se inte verkar klara av radbrytningar?! D.S

Oktoberfesten Dag 31

Vila i frid...
Oktoberfesten Dag 31

Oktoberfesten Dag 30

Man undrar hur länge det får vara svenskt... Oktoberfesten Dag 30

RSS 2.0