Dagens...
Ja man får väl ta tummen ur och börja skriva lite här igen...
Vad har jag att dela med mig av idag då?
Inte så mycket egentligen, mer än att det slog mig hur nära AC/DC är! Om 3 veckor, 5 dagar och några timmar står jag utanför Ullevi, en stund senare står jag på gräsplan och lyssnar på Rockfarfar! Det är helt sjukt, jag vet inte hur många ggr jag har tänkt "WOW! Tänk om man fick se dem live någon gång!" Snart ska jag det!
Nästa är väl egentligen inte något viktigare än att jag längtar efter skatteåterbäringen! Hoppas att jag får den innan syrrans student. Ett nytt kamerahus skulle sitta fint!
Vad har jag att dela med mig av idag då?
Inte så mycket egentligen, mer än att det slog mig hur nära AC/DC är! Om 3 veckor, 5 dagar och några timmar står jag utanför Ullevi, en stund senare står jag på gräsplan och lyssnar på Rockfarfar! Det är helt sjukt, jag vet inte hur många ggr jag har tänkt "WOW! Tänk om man fick se dem live någon gång!" Snart ska jag det!
Nästa är väl egentligen inte något viktigare än att jag längtar efter skatteåterbäringen! Hoppas att jag får den innan syrrans student. Ett nytt kamerahus skulle sitta fint!
Allvar...
Den senaste tidens blogginlägg har varit oseriösa och allmänt tråkiga. Inget av värde har skrivits, men idag fick jag ett litet wake upp call!
Det började idag när jag var hemma hos mor min och skulle hjälpa till att hitta en bra bild att använda till min lillasysters studentskylt. Vi grävde i den där gamla bananlådan som var till bredden fylld med foton. Diverse ateljébilder som är tagna hos en fotograf i Skövde som är makalöst duktig! För en annan som försöker lära sig mer om foto var det riktigt intressant. Massa vackra bilder, fina kompositioner, oerhört bra ljus och helt enkelt väldigt vackra porträtt.
Dock var det ingen av dessa som skulle passa till min systers skylt. Istället fastnade vi för en bild när Emma sitter på en bobbycar som hon fick i födelsedagspresent. Den bilden reflekterar verkligen hur hon var som liten. Fylld av bus och skratt! Hur kommer det sig då att denna bild blev så intressant? Tråkigt ljus, blixt rakt på, rörig bakgrund, ful vinkel, tråkig komposition och ja. Man skulle kunna räkna upp hur många tekniska missar som helst. Men det som betyder något är att den reflekterar ett minne! Man minns hur man satt i köket och kollade när syster öppnade paketet som var större än hon själv. Hur pappa fick hjälpa henne, hur glad hon blev när hon såg bilden på lådan. Samt framför allt hur lycklig hon var när hon fick trampa sig fram på köksgolvet.
Man insåg vikten av fotot som en sorts minne. Det man inte kommer att tänka på när man gör morgonkaffet, det man inte tänker på när man tvättar bilen, äter en smörgås och inte ens när man ser en bobbycar. När man däremot får se en bild väcks minnen till liv och man blir sådär härligt nostalgisk!
Dessa tankar jag skriver ner nu kom inte upp när vi kikade igenom lådan. Då var det bara det nostalgiska och mysiga man kände. Senare nu i kväll (närmare bestämt alldeles nyss) såg man en show med Henrik Schyffert, en av mina favoritkomiker. Han avslutade sin show med ett bildspel. Det var då jag fick mitt wake upp call! Alla bilder var blekta bilder med minnen, festbilder, bilder från jobbet, allehanda minnen helt enkelt. Återigen bilder där större delen saknar teknisk kvalitét. Men t o m för en utomstående som jag väckte dessa känslor. Jag rös t o m och framför allt fick jag en aha-upplevelse!
Innan jag skaffade min systemkamera använde jag min mobiltelefon som kamera. Jag fotade allt och inget, en skinkmacka jag gjorde på en kompis nyårsfest med en skinkskiva som var ca 3-4cm tjock. Jag fotade diket utanför tältet på hultsfred som var fyllt med ölflak, burkar, engångsgrillar, trasiga brassestolar och allt möjligt bös. Jag fotade när jag var på öland mitt i vintern och red på en häst för första ggn i mitt liv. Jag fotade allt, jag fotade hur mycket som helst! Dock har jag alltid varit svag för häftiga bilder och ville ta häftiga bilder själv. Jag skaffade min systemkamera och det blev så kul. Jag läste mig till hur bilder skall tas. Hur man uppnår massa effekter. Hur man gör dittan och dattan helt enkelt.
Men helt plötsligt märker jag en sak, vart tog alla spontana "fula" bilder vägen? Nu tänker jag bara, ähh det är ingen idé att fota, ful bakgrund, tråkigt ljus, jag kan inte få någon bra vinkel o s v. Det betyder att dessa tillfällen är som borta. Jag kanske har ett svagt minne av dem nu. Men vad händer om 10 år? Jag kan inte leta fram ett gammalt fotoalbum och kolla på "minnet" En del av mitt liv har försvunnit ut i tomma intet. Jag har säkert kvar det i bakhuvudet, men jag har ingen bild som får mig att minnas! En bild behöver ju faktiskt inte vara ett konstverk. Det behöver inte vara en charmig and i motljus, det behöver inte vara en tekniskt korrekt solnedgång. Det kan lika gärna vara en "ful" bild där jag sitter i soffan som tvååring, har en tidning i handen och tittar upp på min far som tittar tillbaka. En laddad bild som får mig att minnas hur pass kärleksfulla mina föräldrar faktiskt har varit. Nu sitter jag och förbannar att jag de två senaste åren har försökt fota vägghängare och missat de roliga små ögonblicken som får en att minnas! Så får det inte vara!
Tidigare idag funderade jag på varför jag saknar inspiration, varför jag inte fotar så mycket för stunden. Jag har precis fått tillbaka min inspiration, min motivation och min fotoglädje! Nu ska det börja fotas på allvar igen! Denna gången blir det inte bara försök till vägghängare. De "dåliga" bilderna betyder ibland mer! Det är de som väcker bleka minnen till liv!
En bild är mer än bara några pixlar på en skärm eller lite bläck på ett papper. Det är en sorts minne!
Var bara tvungen att skriva av mig lite, kanske kan det "väcka" någon mer som tänkt som jag? :)
Här följer några få av de tekniskt inkorrekta bilder som jag hittade när jag kikade igenom mina gamla mappar med mobilbilder. De är "fula" rätt igenom. Men de väcker minnen till liv!
Sist men inte minst, en av mina favoritbilder... (Den i ramen alltså :P)
Det började idag när jag var hemma hos mor min och skulle hjälpa till att hitta en bra bild att använda till min lillasysters studentskylt. Vi grävde i den där gamla bananlådan som var till bredden fylld med foton. Diverse ateljébilder som är tagna hos en fotograf i Skövde som är makalöst duktig! För en annan som försöker lära sig mer om foto var det riktigt intressant. Massa vackra bilder, fina kompositioner, oerhört bra ljus och helt enkelt väldigt vackra porträtt.
Dock var det ingen av dessa som skulle passa till min systers skylt. Istället fastnade vi för en bild när Emma sitter på en bobbycar som hon fick i födelsedagspresent. Den bilden reflekterar verkligen hur hon var som liten. Fylld av bus och skratt! Hur kommer det sig då att denna bild blev så intressant? Tråkigt ljus, blixt rakt på, rörig bakgrund, ful vinkel, tråkig komposition och ja. Man skulle kunna räkna upp hur många tekniska missar som helst. Men det som betyder något är att den reflekterar ett minne! Man minns hur man satt i köket och kollade när syster öppnade paketet som var större än hon själv. Hur pappa fick hjälpa henne, hur glad hon blev när hon såg bilden på lådan. Samt framför allt hur lycklig hon var när hon fick trampa sig fram på köksgolvet.
Man insåg vikten av fotot som en sorts minne. Det man inte kommer att tänka på när man gör morgonkaffet, det man inte tänker på när man tvättar bilen, äter en smörgås och inte ens när man ser en bobbycar. När man däremot får se en bild väcks minnen till liv och man blir sådär härligt nostalgisk!
Dessa tankar jag skriver ner nu kom inte upp när vi kikade igenom lådan. Då var det bara det nostalgiska och mysiga man kände. Senare nu i kväll (närmare bestämt alldeles nyss) såg man en show med Henrik Schyffert, en av mina favoritkomiker. Han avslutade sin show med ett bildspel. Det var då jag fick mitt wake upp call! Alla bilder var blekta bilder med minnen, festbilder, bilder från jobbet, allehanda minnen helt enkelt. Återigen bilder där större delen saknar teknisk kvalitét. Men t o m för en utomstående som jag väckte dessa känslor. Jag rös t o m och framför allt fick jag en aha-upplevelse!
Innan jag skaffade min systemkamera använde jag min mobiltelefon som kamera. Jag fotade allt och inget, en skinkmacka jag gjorde på en kompis nyårsfest med en skinkskiva som var ca 3-4cm tjock. Jag fotade diket utanför tältet på hultsfred som var fyllt med ölflak, burkar, engångsgrillar, trasiga brassestolar och allt möjligt bös. Jag fotade när jag var på öland mitt i vintern och red på en häst för första ggn i mitt liv. Jag fotade allt, jag fotade hur mycket som helst! Dock har jag alltid varit svag för häftiga bilder och ville ta häftiga bilder själv. Jag skaffade min systemkamera och det blev så kul. Jag läste mig till hur bilder skall tas. Hur man uppnår massa effekter. Hur man gör dittan och dattan helt enkelt.
Men helt plötsligt märker jag en sak, vart tog alla spontana "fula" bilder vägen? Nu tänker jag bara, ähh det är ingen idé att fota, ful bakgrund, tråkigt ljus, jag kan inte få någon bra vinkel o s v. Det betyder att dessa tillfällen är som borta. Jag kanske har ett svagt minne av dem nu. Men vad händer om 10 år? Jag kan inte leta fram ett gammalt fotoalbum och kolla på "minnet" En del av mitt liv har försvunnit ut i tomma intet. Jag har säkert kvar det i bakhuvudet, men jag har ingen bild som får mig att minnas! En bild behöver ju faktiskt inte vara ett konstverk. Det behöver inte vara en charmig and i motljus, det behöver inte vara en tekniskt korrekt solnedgång. Det kan lika gärna vara en "ful" bild där jag sitter i soffan som tvååring, har en tidning i handen och tittar upp på min far som tittar tillbaka. En laddad bild som får mig att minnas hur pass kärleksfulla mina föräldrar faktiskt har varit. Nu sitter jag och förbannar att jag de två senaste åren har försökt fota vägghängare och missat de roliga små ögonblicken som får en att minnas! Så får det inte vara!
Tidigare idag funderade jag på varför jag saknar inspiration, varför jag inte fotar så mycket för stunden. Jag har precis fått tillbaka min inspiration, min motivation och min fotoglädje! Nu ska det börja fotas på allvar igen! Denna gången blir det inte bara försök till vägghängare. De "dåliga" bilderna betyder ibland mer! Det är de som väcker bleka minnen till liv!
En bild är mer än bara några pixlar på en skärm eller lite bläck på ett papper. Det är en sorts minne!
Var bara tvungen att skriva av mig lite, kanske kan det "väcka" någon mer som tänkt som jag? :)
Här följer några få av de tekniskt inkorrekta bilder som jag hittade när jag kikade igenom mina gamla mappar med mobilbilder. De är "fula" rätt igenom. Men de väcker minnen till liv!
Sist men inte minst, en av mina favoritbilder... (Den i ramen alltså :P)
Tre dumma saker...
Gjort några dumma saker idag... Först och främst hjälpte jag mor min att hämta hennes bil på verkstan... Fick då köra hennes gubbes nya bil... En S80 2.4D är riktigt mysig! Om man kan ta en sån som tjänstebil är det riktigt farligt!
Sedan skulle hon kika på telefon och kamera så då drog vi till Media Markt. Där fanns det en snuskigt fin iMac 24" som också väckte habegär!
Till sist kikade man på kamerorna och kunde inte låta bli att kika på Nikons D700... Där kom ännu mer habegär! Livsfarligt är ordet!
Sedan skulle hon kika på telefon och kamera så då drog vi till Media Markt. Där fanns det en snuskigt fin iMac 24" som också väckte habegär!
Till sist kikade man på kamerorna och kunde inte låta bli att kika på Nikons D700... Där kom ännu mer habegär! Livsfarligt är ordet!
Osis
Skulle fotat en kompis hund under en tävling igår. Dock lyckades Rocky skada sig på vägen till tävlingen så han fick inte vara med. Men när jag ändå kommit dit passade vi på att ta ett litet porträtt... Inte överdrivet bra men får duga då hundporträtt inte är min paradgren...
Dåligt...
Har varit dålig på att uppdatera här på ett tag nu men det beror dels på att jag har jobbat FM och inte haft tid. Samt att jag har haft massa annat för mig hitills i veckan... Men nu har jag en liten stund över...
Ikväll ska man fota agility vilket skall bli riktigt spännande. Dåligt ljus och snabba rörelser, får se hur jag lyckas med detta :)
Ikväll ska man fota agility vilket skall bli riktigt spännande. Dåligt ljus och snabba rörelser, får se hur jag lyckas med detta :)
Jahapp...
Då är man mitt inne i en förmiddagsvecka igen... hatar detta skiftet! Men men, nu är det bara tre dagar kvar sen är det dags för ledigvecka! Den veckan lär gå till att städa lägenheten. Det ser verkligen ut som kriget här men jag har absolut ingen ork att städa här!
Ikväll är det kinkytema på kåren och min outfit lär blir ganska lyckad om jag får säga det själv! Sen återstår bara att se vad resten av folket tycker...
Dessutom har den här förbannade pollenallergin satt in på allvar nu! Ögon och näsa rinner som Niagarafallen. Men det är inte så farligt. Bara några månader kvar till höstrusket så man slipper allergin!
Just ja, igår bytte jag till mig en lite bättre reservtelefon. Moderns gubbe köpte ju ny bil och då ingick en SE P1i. Men då han knappt kan skriva sms kände vi att den var lite för avancerad för honom. Så då fick han min gamla Nokia 3500c med blåtand så han kan använda den i bilen istället. Sedan fick min lillasyster min gamla Ericsson K800i så att hon har något också. Så nu har man hux flux en P1i som reserv...
Nåja, dags att borsta gaddarna och dra till jobbet... När man kommer hem blir det dags att byta om och plocka ut några kalla från kylen...
Ikväll är det kinkytema på kåren och min outfit lär blir ganska lyckad om jag får säga det själv! Sen återstår bara att se vad resten av folket tycker...
Dessutom har den här förbannade pollenallergin satt in på allvar nu! Ögon och näsa rinner som Niagarafallen. Men det är inte så farligt. Bara några månader kvar till höstrusket så man slipper allergin!
Just ja, igår bytte jag till mig en lite bättre reservtelefon. Moderns gubbe köpte ju ny bil och då ingick en SE P1i. Men då han knappt kan skriva sms kände vi att den var lite för avancerad för honom. Så då fick han min gamla Nokia 3500c med blåtand så han kan använda den i bilen istället. Sedan fick min lillasyster min gamla Ericsson K800i så att hon har något också. Så nu har man hux flux en P1i som reserv...
Nåja, dags att borsta gaddarna och dra till jobbet... När man kommer hem blir det dags att byta om och plocka ut några kalla från kylen...
Äntligen!
Vad jag har längtat efter detta regn! Äntligen sköljs allt pollen undan så man kan må relativt bra igen! Fy fan för pollenallergi med rinnande näsa och rinnande ögon... USCH!
nätdejting...
Msn har officiellt gått över helt till nätdejting nu... Antingen är man tillgänglig eller så är man upptagen :P
Några hyllningar...
Till att börja med vill hylla youtube och alla dess anhängare som tipsar om riktigt coola filmer! Denna t ex. Riktigt mäktig kille!
Sedan vill jag hylla folket som uppger vad de använder för låt i klippen. Ofta är det riktigt bra musik som används och då vill man gärna höra mer av den...
Sedan vill jag hylla tjänsten/programmet Spotify! När man väl fått se vad det är för låtar som används kan man spela upp dem hemma på datorn. Klockrent!
Till sist vill jag hylla iTunes. Efter 9 kr och några sek har man låten på sin iPod/iPhone... Klockrent... Klockrent! Enda man skulle kunna gnälla över är väl möjligtvis priset... För en annan som är musiktokig hade 5kr varit bättre.. alt. någon form av premiumkonto... 100kr/mån för 40-50 låtar eller något åt det hållet...
Sedan vill jag hylla folket som uppger vad de använder för låt i klippen. Ofta är det riktigt bra musik som används och då vill man gärna höra mer av den...
Sedan vill jag hylla tjänsten/programmet Spotify! När man väl fått se vad det är för låtar som används kan man spela upp dem hemma på datorn. Klockrent!
Till sist vill jag hylla iTunes. Efter 9 kr och några sek har man låten på sin iPod/iPhone... Klockrent... Klockrent! Enda man skulle kunna gnälla över är väl möjligtvis priset... För en annan som är musiktokig hade 5kr varit bättre.. alt. någon form av premiumkonto... 100kr/mån för 40-50 låtar eller något åt det hållet...
